Livet krympte mina vingar, så dom försvann med vinden.

Försöker att förtränga det, men det är för starka minnen.

såklart du inte bryr dig så länge du är lycklig, för i dina ögon har jag aldrig varit viktig.

Jag hoppades så mycket, men allt var förgäves.

jag gav alltid 100, förlorade min glädje. Himlen växte mörkare och ljuset försvann. Lågan slocknar mer och mer, du vet den som brann.

Livet bytte perspektiv, pennan mellan vitt och svart. Ser inte ens dagsljus, för dagen finns som natt.

Varför går jag över broar som är byggda för att rasa?

All skit som har hänt är en mardröm, jag måste vakna. Alla mina tankar som förföljer mina fotspår. Men du vet ingenting, hur tror du att jag mår ?

Varför se ner på mig när jag inte dömer dig ? sköljer mig i ångesten, som vågar gömma mig.

Det kommer dagar i mitt liv då jag får ifrån, då mitt hjärta börjar bulta alldeles för hårt. Fast på mitt skepp och jag kommer ingenstans. Tappat mina nycklar, karta & kompass.

Jag vandrar runt i cirklar men ser ingen horisont. Jag kan hamna varsomhelst, för jag vill bara bort !

En dröm, en pension, ett liv eller en början. Allting är ett sagoslut även om jag undrar.

Livet har en plats för mig, för jag är annorlunda. Jag bär på en hemlighet, jag ser den när jag blundar.

Ångesten tar över, det blöder från mitt hjärta. Jag låter ingen hjälpa, för min själ är redan sönder. Jag vänder om och går, och jag hoppas att det går . Komma till det blå, härifrån. Men jag älskar mina vänner, från botten av min hjärtvrå. Lyssna riktigt noga så hör ni mina dödsrop.